Vem vet vad om ved? Det här är sotarens guide!

Alla träslag innehåller ungefär lika mycket energi per kilo. Skillnaden ligger i densiteten: en kubikmeter av ett tungt träslag väger mer, och rymmer därför mer energi, än en kubikmeter av ett lätt.

Björk, ek, ask och bok är täta och ger mycket värme per stapelmeter. Gran, furu och asp är lättare, brinner igång snabbare och är utmärkta att tända med, men går också åt fortare. Barrved innehåller kåda och gnistrar mer — bra i en sluten kamin, sämre i en öppen spis.

Blanda gärna. Lite barrved i botten som tar sig snabbt, lövved ovanpå som håller värmen.

Nyhuggen ved kan innehålla över hälften vatten räknat på råvikten. Det vattnet måste kokas bort innan veden börjar värma, och energin till det kommer från brasan själv.

Klyv veden först — hel rundved torkar knappt alls. Kluven björk som står rätt är ofta klar efter en sommar. Ek och andra riktigt täta träslag vill gärna ha två.

• Lägg veden på underlag som lyfter den från marken, inte direkt på gräs eller grus.
• Tak över, öppet på sidorna. En presenning som går ända ner stänger inne fukten i stället för att hålla den ute.
• Ställ stapeln där sol och vind når den, gärna med långsidan mot förhärskande vindriktning.
• Flytta in ett par dagars förbrukning i taget. Ved som får stå inomhus en kort stund före eldning torkar de sista procenten.

En enkel elektrisk fuktmätare kostar några hundralappar och tar bort allt tyckande. Klyv en klabb och mät på den färska ytan — utsidan av en vedklabb är alltid torrare än insidan och ger ett för snällt värde.

Under 20 procent är målet. Kommer du ner mot 15–18 procent har du ved som brinner rent, sotar lite och värmer som den ska.

Köper du ved är det värt att fråga när den höggs och hur den har förvarats, inte bara vad den kostar per kubikmeter. Ved som sålts som torr men legat under presenning hela sommaren kan vara långt ifrån färdig. Mät själv när den kommer hem.

Har du frågor om vad din anläggning är byggd för att elda — kontakta oss.